Kund eller medborgare?

14.09.2021 kl. 10:25
En del ord fastnar i språkbruket utan att man desto mera reflekterar över dem. För oss som talar svenska i Finland kommer de kanske med en lite annorlunda innebörd in från finskan. Ett sådant ord är kund i bibliotekssammanhang och överlag inom den offentliga sektorn.

Det ligger nära till hands att misstänka att det är finskans asiakas som ligger bakom användningen av ordet kund, skriver Margareta Gustafsson i Språkbruk 4/2014. Enligt finsk definition är man asiakas både i affärer och på ämbetsverk eller myndigheter, medan man på svenska definieras snävare som en som gör uppköp eller utnyttjar en viss tjänst. Gustafsson påpekar att biblioteken är skattefinansierade kommunala eller statliga institutioner, men att man i Finland ser en starkare tendens än i Sverige att kalla de som anlitar biblioteken för kunder.

I Sverige talar man oftare om låntagare, användare, besökare. Också brukare, nyttjare och medborgare förekommer. 

Men det är inte bara fråga om etymologi, utan kanske framför allt om perspektiv.

Hur biblioteken benämner sina användare är grundläggande, för det påverkar både tolkningen av uppdraget och handlingsutrymmet i det mellanmänskliga mötet, framför Jan Hjalmarsson i boken Bibliotekariens praktiska kunskap (2016). Det handlar alltså om användarperspektiv och bemötande. ”Benämningen användare är, menar jag, bred och fångar upp olika aspekter på individen, eller olika grupper av människor, oavsett vad de gör på biblioteken. Den är öppen och möjliggör ett inkluderande förhållningssätt: att lyssna och ta vara på användarens perspektiv på olika delar av verksamheten.”

Hjalmarsson framför att ett kundperspektiv står i ett ideologiskt motsatsförhållande till bibliotekens bildningsuppdrag och medborgarperspektiv och hänvisar till Bengt Göransson, som i sin bok Tankar om politik (2011) skriver att synen på medborgaren som kund leder till en kommersialisering av synen på samhället. ”När individer och grupper av människor görs till kunder riskerar verksamheten att bli kortsiktig och det demokratiska uppdraget urholkat.”

”Vad är vi som medborgare i förhållande till myndigheterna?”, frågar Gustafsson i artikeln i Språkbruk. I Sverige har medborgarskapet diskuterats mycket under de senaste åren. Ärkebiskop Antje Jackelén skriver med den uppmanande rubriken “Erövra ditt medborgarskap!” i Handbok för demokrater (2018): ”Vi har fått vänja oss vid att i allt fler relationer bli betraktade som kunder eller konsumenter snarare än som medborgare. För något år sedan upptäckte jag att det på en svensk kommuns hemsida talades om kommuninvånarna som ’våra kunder’. Men demokrati bygger på medborgare, inte på kunder. Demokrati byggs och utövas av medborgare tillsammans. Det är ingen konsumtionsartikel.” 

Man kan alltså tänka att medborgarna äger biblioteket tillsammans – de är inte i ett kundförhållande. Att använda biblioteket är en form av medborgarskap.

Också Jackelén varnar för att vår demokrati ”inte sitter så fast i sadeln som vi trodde”. Det finns risk för angrepp både utifrån och inifrån: ”Medborgares demokratiska ansvar kan korrumperas genom desinformation eller erodera genom att medborgare degraderas till konsumenter”. 

Vi har varken råd med urholkning eller erodering. Låt oss alltså anta ett användar- och medborgarperspektiv och gå inför en större mångfald av benämningar.

Susanne Ahlroth är överinspektör för bildningsväsendet på Regionförvaltningsverket med bibliotekstjänster i svensk- och tvåspråkiga kommuner som sitt område.

Ur Bibban 2/2021.

Du hittar alla nummer av Bibban på vår hemsida genom att klicka här.