I maj arrangerade Finlands svenska biblioteksförening sina medlemsdagar på Nordisk kulturkontakt i Helsingfors. Eiler Jansson, som arbetar som biblioteksutvecklare på Kultur i Halland-regionbiblioteket och Agneta Göthesson som är verksam som konstnär och lärare inom konstområdet, föreläste på temat ”Utforska rummet – en metod för biblioteksutveckling”, och ställde flera gånger frågan: Varför blev det så här?
Föreläsarna pratade om och visade bilder på olika slags biblioteksrum som av en eller annan orsak inte fungerar. Redan från den första bilden kunde vi konstatera att situationen inte är bättre hos oss i Finland. Vi har våra biblioteksrum med bokhyllor, vagnar och olika slags sittmöblemang. Samma problem med datorer och högar med sladdar. Även våra alla skrymslen och vrår är fulla med skräp. Därtill en djungel av skyltning av både instruktioner, regler och evenemang.
Jansson och Götheson har utvecklat en metod för att stödja rumsliga förändringsprocesser på bibliotek. Då Jansson och Göthesson besöker ett bibliotek som kontaktat dem, börjar besöket alltid med en diskussion med personalen och ledningen. Att personalen är delaktig i processen är ytterst viktigt. Personalen får i uppdrag att tillsammans se på biblioteket och framförallt ska de försöka se rummet utifrån och ur olika synvinklar men också se på hur belysning och ljud fungerar. Personalen får jobba i smågrupper och testa olika alternativ och diskutera rummet. Målet är att tillsammans göra om och göra rätt.
Möbler med måtta
Vi vill att bibliotek ska vara välkomnande, behagliga att vistas i och tillgängliga för alla slags människor och oberoende av om man kommer för att låna, få information, sitta ner och läsa eller kanske delta i ett evenemang.
Biblioteksrummets många olika funktioner gör det inte lätt för bibliotekspersonalen att försöka skapa ett enhetligt intryck i biblioteksrummet. Genom att rensa onödiga möbler och genom att fundera hur de placeras i rummet kan man göra skillnad. Ofta kan det t.o.m. vara bättre att inte blanda olika slags bord eller stolar utan rummet ger ett lugnare intryck genom en enhetligare stil. Och hylländorna? Dem ska vi se på med nya ögon och rentav lämna dem fria.
Datorerna ett dilemma
Ett helt kapitel för sig är de svårplacerade medierna där det finns fler frågor än svar. Jansson och Göthesson berättar att de sett många arkitektoniskt intressanta biblioteksrum där felplacerade datorer och andra föremål stör linjen.
På biblioteken får man fundera om det ska finnas datorer för allmänheten, var de ska placeras i så fall, utspridda, eller runt ett bord? Eller ska vi räkna med att alla har med sig sina bärbara datorer och att man själv får välja sin plats? Hur vet vi var kontakterna ska placeras?
Kom ihåg tillgängligheten
När vi ser på biblioteksrummet ur tillgänglighetssynpunkten måste vi vara konsekventa. Vi måste se på själva rummet, belysningen, ljudet, möblerna och skyltningen. Kanske vi har möbler som inte passar till sitt syfte, är felplacerade eller tom direkt farliga. Det kan hända att det är för trångt.
Kanske bländar ljuset eller belysningen den synskadade? Har vi funderat på skyltningen så att den når alla? Tydligheten är extra viktig här, vad behövs och hur får vi fram det viktiga?
Se upp med skyltningen
Varför blir det ett rörigt intryck av vårt sätt att informera? Problemen ligger enligt Jansson i att ”vi vill så mycket, vi vill så väl, och vill visa allt fint vi har på biblioteket, och allt på samma gång”. Och på många sätt, vill jag tillägga. Vi informerar ofta om samma sak många gånger, för att saker säkert ska förstås.
Istället för att enkelt och klart informera, sysslar vi med dubbelinformation, vi lägger ut samma information nära varandra och vi överinformerar till den grad att informationen bli otydlig och drunknar i mängden.
Utställningarna på ett ställe
Biblioteken har ofta utställningar, vilket är bra. Men Jansson och Göthesson förespråkar att man på biblioteket har en bestämd plats eller yta för utställningar och ett schema.
Man måste också ha en plan hur man gör, hur man styr det hela, och vem som har ansvaret och framförallt vad som händer med utställningen efteråt. Biblioteken har, som vi vet, dåliga förvaringsutrymmen. Alla dessa små avskilda rum eller utrymmen under trappan ska rensas och få stå tomma!
Less is more
Jansson och Göthesson konstaterar slutligen att det väldigt ofta blir för mycket av det goda, oberoende av om det har att göra med informationsskyltar eller inredning, vilket leder till att biblioteksrummets möjligheter inte kommer fram.
Less is more är en bra devis även för bibliotekarier eller som både Eiler Jansson och Agneta Göthesson råder oss ”bestäm och släng”.
Text och foto: Mikaela Wickström, specialbibliotekarie på Nordisk kulturkontakts bibliotek