Brev från Namibia

03.10.2018 kl. 13:00
"Många namibier, särskilt de allra fattigaste, läser inte alls. Men till och med bland mer välbärgade och högutbildade namibier upplever jag att böcker betraktas främst som nyttigheter – man läser enbart för att lära sig någonting, inte som nöje eller fritidssysselsättning."

Hej, vem är du?

– Mitt namn är Tuulikki Tammi, jag är filosof och skribent hemma från Evitskog, Kyrkslätt. De senaste åtta åren har jag bott i universitetsstaden Ithaca i delstaten New York i USA. I januari flyttade jag, min man Paul och vår son Ilmari till Windhoek, Namibia. Paul, som undervisar konsthistoria vid Ithaca College, beviljades ett ett sabbatsår för att vila och forska i nutidskonst.

Berätta om biblioteket i Windhoek.

– Kort efter att vi anlände till Namibia besökte jag stadsbiblioteket i centrum av Windhoek. Jag har flyttat mycket under mitt liv och har alltid tyckt att det hjälper att lära känna sitt närbibliotek när man försöker finna sig tillrätta. Ända sedan jag var tonåring och hängde på bibban i Kyrkslätt,och senare också jobbade på samma bibliotek har biblioteket varit ett andra hem.

– Jag har ju vant mig vid att biblioteken får kämpa med att få plats med alla böcker i hyllorna, men i Windhoek var situationen den motsatta. För ett par år sedan fick Windhoeks stadsbibliotek nya fina lokaler, men hade i mina ögon alldeles för få böcker.

– Jag pratade med bibliotekarien – bibliotekets enda – som berättade att biblioteket de senaste åren inte har fått några bokanslag överhuvudtaget. De har också utlovats mer personal men pengarna har inte räckt till. Bokvänner jag talat med i Namibia menar att staten helt enkelt inte betraktar bibliotek och böcker som värdefulla ekonomiska satsningar.

– Det som ytterligare försvårar situationen är att det i Windhoek bordefinnas böcker på minst tre språk: engelska (landets officiella språk), afrikaans (det officiella språket före självständigheten) och tyska (Namibia har fortfarande en stark tysktalande minoritet). Av de populäraste verken borde det alltså finnas tre översättningar.

Du startade en bokinsamling, berätta om den.

– Jag kan inte ändra systemet, men ville ändå göra något litet för att hjälpa biblioteket. Jag kom att tänka på att mina vänner i Ithaca kanske vill donera begagnade böcker. Jag startade ett litet upprop på sociala medier och gensvaret var enormt! Två boklådor med engelska böcker är som bäst på väg från Ithaca, och jag väntar med spänning på att se vad de innehåller. En låda med engelska böcker från Finland har redan kommit. En del vänner donerade också pengar och med dem köpte vi böcker på afrikaans från bibliotekets önskelista.

Biblioteket i Kyrkslätt är också involverat, hur?

– Problemet med personalbristen är svårare att åtgärda, men jag ville ändå göra något för att stödja personalen. Jag kontaktade Kyrkslätts bibliotek, där jag själv jobbat tidigare, och frågade om de skulle vara intresserade av ett vänbiblioteksprojekt. Och det var de! Projektet är fortfarande i sin linda, men efter semestrarna är det meningen att biblioteken i Windhoek och Kyrkslätt ska börja brevväxla. Jag hoppas att personalen i Windhoek kan känna att de hör till en större biblioteksgemenskap och får höra vad som pågår i Kyrkslätt. Kyrkslätt får å sin sida kika in på biblioteksarbetet i Namibia. Jag hoppas att båda parter inspireras och får nya idéer av utbytet.

– Det skulle vara roligt att ytterligare kunna göra något för att höja uppskattningen för läsning i Namibia. Jag tror att det är en faktor som påverkar hur biblioteken behandlas, men så långt har jag ännu inte kommit. Många namibier är fortfarande inte vana med allmänna bibliotek. Många namibier, särskilt de allra fattigaste, läser inte alls. Men till och med bland mer välbärgade och högutbildade namibier upplever jag att böcker betraktas främst som nyttigheter – man läser enbart för att lära sig någonting, inte som nöje eller fritidssysselsättning.

Text: Tuulikki Tammi, Pamela Friström

Foton: Tuulikki Tammi