”Biblioteket är till för alla”

– Just nu leder jag en högläsningsgrupp där vi läser livstidsfången Janne Raninens biografi. Deltagarna läser turvis högt för varandra, och jag läser med. Det är väldigt omtyckt, säger Irmeli Malka-Kannisto.

För tolv år sedan jobbade Malka-Kannisto som biblioteksfunktionär i biblioteket i Aura kommun. Ibland besökte grupper från närliggande Käyrä fängelse biblioteket. Malka-Kannisto anmälde sig frivillig att guida internerna i biblioteket och undervisa dem i informationssökning.

– Det där höll vi på med i fem-sex år tills jag en morgon vid kaffepausen slogs av tanken att vi ju kunde vidareutveckla samarbetet med fängelset.

Fängelset är en väldigt annorlunda värld, med mycket regler och rutiner. Eftersom jag har börjat från noll och har fungerat lite som en försökskanin i det här arbetet, kan jag dela med mig av det jag har lärt mig.

Biblioteket sökte projektpengar, och så föddes projektet Sanat peliin. Tanken var att inspirera och uppmuntra fångar att läsa, skriva och ge uttryck för sina känslor via orden.

– Jag hade ingen aning om ifall någon av internerna skulle vara intresserad, och också fängelsepersonalen var tveksam. Överraskande nog anmälde sig elva personer.

Skrev brev till författare

– Det var inget märkvärdigt projekt, två veckor långt, säger Malka-Kannisto. Men pengarna räckte till allt möjligt roligt ändå.

Fångarna samlades vid biblioteket där Malka-Kannisto åter undervisade  i informationssökning, och i att hitta bland hyllorna.

– Det kommer emot interner som inte har besökt ett bibliotek sedan högstadiet. Visserligen är det inget som är unikt för fångar, utan gäller många män. Men när fångarna blir frigivna hoppas jag att de ska känna att biblioteket är en plats som är lätt att komma till.

Deltagarna fick också varsin kopia av Jouni Hynynens bok Mies katoaa, en diktbok som passade målgruppen väldigt bra, säger Malka-Kannisto. Vissa läste den, andra bläddrade i den, och var och en förberedde frågor till författaren som träffade gruppen en vecka senare.

– Hynynens besök var en fullträff! Han togs väldigt väl emot av fångarna, råbarkad rockmusiker som han är. Det gjorde mig jätteglad!

Internerna skrev också personliga brev till Hynynen, och han svarade på varje brev.

– Tanken var att ge fångarna möjlighet att i skrift ge uttryck för hemlängtan, illamående eller ångest. Jag vet inte vad de skrev, breven var privata, men jag överraskades av att en del skrev fyra eller fem sidor.

Recept för samarbete mellan bibliotek och fängels

Efter det följde nya satsningar. Åbo stadsbibliotek frågade Irmeli Malka-Kannisto om hon ville leda ett projekt som hette Kirjastosta juuret elämään, och hon tvekade inte. Verksamheten utvidgades till flera fängelser. Projektpengar kom först från Regionalförvaltningsverket, senare också från Brottspåföljdsmyndigheten.

I fjol, efter alla projektår, inrättades en fast tjänst för Malka-Kannisto vid Åbo stadsbibliotek inom teamet för bibliotekets uppsökande tjänster.

Fångar har enligt lagen rätt till bibliotekstjänster precis som alla andra, berättar Malka-Kannisto. Stora fängelser i stora städer har ofta välutrustade bibliotek med anställd personal. På andra håll kan fängelsebiblioteket påminna mera om ett bokförråd. Vid öppna anstalter har internerna ibland möjlighet att besöka närbiblioteket.

– Variationen är stor. Det finns arbete att göra.

Vid öppna anstalter har internerna ibland möjlighet att besöka närbiblioteket. På bilden Käyrä fängelse.

Sedan i fjol leder Åbo stadsbibliotek med Irmeli Malka-Kannisto i spetsen det nationella arbetet med att utveckla fängelsebibliotekverksamheten. På många håll görs nu satsningar på fängelsebibliotek.

Malka-Kannisto är ivrig över att arbetet utvidgas.

– Biblioteket är till för alla. Och om det finns personer som inte kan komma till biblioteket, måste vi komma till dem. Min åsikt är att varje fängelse behöver ett välfungerande, uppdaterat bibliotek, alldeles särskilt de slutna anstalterna.

För att stödja utvecklingsarbetet har Malka-Kannisto precis färdigställt vad hon kallar en receptbok för fängelsebibliotek. Den finns på nätet att ladda ner gratis, och arbetscentralen vid Åbo fängelse kommer också att trycka en pappersversion av boken.

– Fängelset är en väldigt annorlunda värld, med mycket regler och rutiner.

Eftersom jag har börjat från noll och har fungerat lite som en försökskanin i det här arbetet, kan jag dela med mig av det jag har lärt mig.

Godnattsagor på video

När Malka-Kannisto besöker fängelserna går arbetet inte så mycket ut på att låna ut böcker. Det sköter fängelsepersonalen eller fångarna i första hand själva. Där det behövs hjälper hon till.

– Vi har övat oss på att plasta böcker, att ordna böckerna i hyllorna enligt samma klassificering som i ett vanligt bibliotek. Vi har gjort hylletiketter och gjort upp användarregler. Målsättningen är att göra fängelsebiblioteket så likt ett allmänt bibliotek som möjligt, fast i miniformat. Vid två fängelsebiblioteket pågår just nu ett försök med lånekort, berättar hon.

I dagens informationsöverbelastade samhälle riskerar den som inte kan läsa så bra att marginaliseras.

Mycket av Irmeli Malka-Kannistos tid går istället åt till att hålla workshops och kurser för internerna. Avsikten är att använda och stimulera språket och att höja läsförståelsen.

– Vi läser dikter, vi skriver dikter, vi ordnar skivråd och frågesport, videoverkstäder och rappverkstäder. Vi spelar sällskapsspel, läser högt för varandra eller lyssnar på ljudböcker, rabblar hon upp.

– Sedan behövs det alltid en plan b och en plan c, för man kan aldrig veta hur olika idéer tas emot.

I dagens informationsöverbelastade samhälle riskerar den som inte kan läsa så bra att marginaliseras, säger Malka-Kannisto. Det handlar om så grundläggande saker som att förstå vilken ruta man ska kryssa i på FPA-blanketten.

– Läsvana är ett livsvillkor i vårt samhälle, säger hon.

Ett projekt som Irmeli Malka-Kannisto har jobbat länge med och som betyder extra mycket för henne är en satsning i Åbo där pappor får läsa in godnattsagor för sina barn på video.

– Personer som sitter på slutna avdelningar träffar sina barn ganska sällan. Där behövs projekt som det här. Det kombinerar biblioteksarbete, socialt arbete och familjearbete.

Åbo stadsbibliotek donerar avskrivna barnböcker till fängelset, som internerna får välja av. Sedan riggar Malka-Kannisto upp sin pekplatta och filmar medan papporna läser boken högt. Videofilen sparas på en minnespinne som skickas hem tillsammans med boken.

– Godnattsagorna har fått ett otroligt fint mottagande. Det har nog blivit minst 300 godnattsagor under åren, säger Malka-Kannisto.

Text: Pamela Friström
Bibban 2/2019

FÄNGELSEBIBLIOTEKEN

• Brottspåföljdsverket i Finland upprätthåller 26 fängelser; 15 slutna anstalter och 11 öppna.

• Enligt fängelselagen ska det i fängelserna antingen finnas ett eget bibliotek, eller så ska fångarna ges möjlighet att använda allmänna bibliotekstjänster.

• Enligt fängelselagen ska fängelsebiblioteken samarbeta med allmänna bibliotek, och dess verksamhet skall överensstämma med verksamhetsprinciperna för allmänna bibliotek.

• Fångarna skall tillräckligt ofta ges tillträde till fängelsebiblioteket och handledas i användningen av biblioteket.

• Samarbetet mellan fängelser och allmänna bibliotek koordineras av Åbo stadsbibliotek inom ramen för det regionala utvecklingsuppdraget.

• Boken Reseptejä kirjaston ja vankilan yhteistyöhön finns att läsa i elektroniskt format på adressen: https://ls-kirjastot.fi/ake/vankilatoiminta/vankilakirjaston-keittokirja/