Specialungdomsarbetare Saska Sarnikorpi pustar ut i personalens kafferum i Söderkulla bibliotek. Han har en intensiv förmiddag bakom sig där han hållit i trådarna för ett Escape room i bibliotekets mötesrum utklädd till katt. Årskurs 6 från Söderkulla skola har under förmiddagen deltagit i rymningsspelet, ett evenemang som under hela februari månad erbjudits kommunens 300 sjätteklassister.
– Hittills har närmare tjugo grupper deltagit och vi har ännu några grupper på kommande. Det har varit jättepopulärt. Under spelets gång har barnen lärt sig gruppdynamik men också fått boktips, som är spelets huvudsakliga syften, säger Sarnikorpi.
Escape room konceptet som går ut på att deltagarna ska hitta ledtrådar och via dem ta sig ut ur ett låst rum, har blivit populärt inom den kommersiella underhållningsbranschen. Det har även prövats inom det offentliga, bland annat i Hangö stadsbibliotek som ordnade rymningsspel under höstlovet i fjol.
Roligt jobb. Saska Sarnikorpi förbereder sig för Escape room Nevermoor genom att träda in i rollen som katt. Biblioteksfunktionär Feeja Haarmann hjälper till med sminket.
Rörlig specialungdomsarbetare
I Söderkulla är spelets tema uppbyggt kring Jessica Townsends succéroman Newermoor. Morrigan Crows magiska förbannelse (2018), en bok som redan fått två uppföljare och som förutspåtts bli en liknande bästsäljare som Harry Potter. Sarnikorpi är glad över den genuina entusiasm som eleverna visat under spelets gång.
– Trots att vi haft nästan trehundra elever här har jag inte en enda gång behövt anmärka på eller säga till om något. Alla har deltagit på allvar och klarat av att lösa även de svåraste gåtorna. Den bästa responsen är då man hör någon i slutet av spelet säga att den vill läsa boken. Det hände senast i dag.
Att ordna evenemang i samråd med bibliotekens personal är bara en av Sarnikorpis omfattande arbetsuppgifter. Eftersom det är frågan om en helt ny tjänst har Sarnikorpi till viss del själv fått skräddarsy sin arbetsroll. Utgångspunkten är att han disponerar sin arbetstid jämnt mellan kommunens bibliotek och ungdomsgårdar. I praktiken jobbar han några kvällar och eftermiddagar i biblioteken i Nickby och Söderkulla. Därtill besöker han med jämna mellanrum kommunens skolor.
Utöver att ordna evenemang som filmkvällar och läxklubbar för elever i lågstadieålder finns Sarnikorpi tillhands för de ungdomar som tillbringar sin tid i bibliotekens lokaler. Han är tillgänglig för alla ungdomar men är särskilt inriktad på att förebygga marginalisering bland elever i högstadiet. Att ordna rymningsspel för elever som i höst går på sjuan är en del av det förebyggande arbetet.
– I jämförelse med min egen ungdom har samhället blivit en tuffare plats för unga. Pressen är hårdare och tempot högre. Barnen får inte vara barn och unga lika fritt som för femton år sedan, säger Sarnikorpi.
Teamarbete. Sjätteklassisterna Rasmus Leppänen, Benjamin Sandvik, Oskar Juutilainen, William Boxström, Nicolas Tallqvist från Söderkulla skola hjälptes åt att förstå de ställvis knepiga frågorna.
Viktigt med regler
Att ungdomarna gärna vistas i synnerhet i Söderkulla bibliotek var en av orsakerna till att Sarnikorpis tjänst utlystes. Biblioteket är inhyst ett större affärskomplex med matbutik, café och rådgivningstjänster.
– Det här är det närmaste man kan komma ett köpcentrum i Sibbo. Högstadiet ligger här intill liksom busshållplatser. Ungdomarna kommer hit mer för att ”hänga” med sina kompisar än för att använda bibliotekets tjänster och det är inget fel på det. Men för något år sedan upplevde personalen och kunderna att det tidvis var stökigt här och då tänkte man att en ungdomsarbetare kunde lugna ner situationen.
Enligt Sarnikorpi gäller det att förklara spelreglerna för ungdomarna och sätta upp gränser för dem.
– På ungdomsgården är det andra regler som gäller eftersom det är ungdomarnas eget utrymme. Men i biblioteket måste man visa hänsyn till alla kunder, från småbarn till äldre personer. De största konflikterna har tidigare uppstått mellan ungdomar och äldre då de senare gärna uppfattar biblioteket som en tyst och lugn plats medan unga upplever biblioteket som ett vardagsrum.
På lång sikt hoppas Sarnikorpi att ungdomarna börjar intressera sig för bibliotekets tjänster, bland annat för det stora urvalet ungdomsböcker och serierna som biblioteket i Söderkulla särskilt profilerat sig på. Sarnikorpis uppgift är att föra diskussioner med unga om läsning och övriga bibliotekstjänster men på ett sätt som inte upplevs som didaktiskt av de unga.
– För biblioteken är ungdomarna en lika viktig kundgrupp som alla andra och målet är att också de ska vara nöjda med tjänsterna som erbjuds.
Håller sig ajour
För Sarnikorpi har biblioteket varit en viktig plats ända sedan han var barn.
– Jag är uppvuxen i Hangö där min farmor arbetade som bibliotekarie. Jag brukade gå till bibban och göra mina läxor. I huset där jag bor nu finns ett bibliotek på bottenplan som jag besöker regelbundet. När jag började jobba i Sibbo kände jag inte alls till kommunen men i biblioteken kände jag mig genast som hemma.
En av Sarnikorpis viktigaste uppgifter är att fungera som en länk mellan ungdomsgårdarna, skolorna och biblioteken.
– Eftersom jag jobbar växelvis på de här platserna har jag koll på vad som försiggår bland ungdomarna och jag får information genast då någonting inträffar. Det är också viktigt för mig att vara samma trygga och pålitliga vuxna för ungdomarna, var de än rör sig.