Åbo domkyrkas bekanta kyrkklockor slår tre, och Eva Höglund kommer gående från sin arbetsplats i akademikvarteren.
Hon är informationsspecialist på Åbo Akademis bibliotek men även författare sedan några år tillbaka. I sommar har hennes andra bok i serien Kompisdeckarna släppts.
Hur kom det sig att du började skriva böcker?
-Jag har alltid läst mycket, älskat böcker och kånkat hem massor från biblioteket. I 8–10-årsåldern kom jag på att jag själv ville hitta på och bestämma vad som skulle hända.
Hon gav namn åt sina legofigurer och hittade på deras olika karaktärsdrag som hon skrev ner.
-I tonåren skrev jag mycket dikter och noveller – ett format som jag älskade. I skolan valde jag alltid den fria rubriken när vi skulle skriva uppsats och skrev ihop en liten novell.
Att ta steget från att skriva noveller till en hel barndeckare var dock inte självklart. Tanken var aldrig att Eva Höglund skulle skriva för barn, men hon råkade få syn på en tävling för att skriva en kapitelbok och det blev startskottet för Kompisdeckarna.
-Det kan hända att det inte hade blivit något om jag inte hade fått ögonen på den där tävlingen, berättar hon.
Hon gick inte vinnande ur tävlingen men kände att hon inte kunde lämna barnen hon gett liv till vind för våg. Hon skickade manuset till några förlag, och ett nappade.
Om Kompisdeckarna
Kompisdeckarna är en fartfylld serie där kompisarna Andrea, Erik, Markus och Eriks lillasyster Elise jagar skurkar och försöker lösa brott.
I boken Paketmysteriet har det nyss blivit sommarlov när kompisarna hittar ett misstänkt paket. De anar att det är fråga om något brottsligt, och inleder sin skurkjakt – som förvisso är farlig, men svår att motstå.
Handlingen utspelar sig i välbekanta Åbomiljöer – ett grepp som fallit i god jord, åtminstone hos läsarna från Åbo.
-I höst ska jag diskutera boken med en lågstadieklass från Österbotten, så då får vi se vad de tycker.
Eva Höglund, som själv är uppvuxen i Åbo, hade länge två alternativ som hon pendlade mellan.
-Att skriva om en fiktiv stad har sina fördelar, men de bekanta Åbomiljöerna kom så starkt till mig då jag skrev så handlingen fick utspela sig i Åbo.
Att själv få bestämma över en berättelse är något som Höglund återkommer till flera gånger under vår intervju, och beskriver även sitt skrivande som en sorts verklighetsflykt.
-I verkligheten går inte allt alltid som man tänkt sig, men när man skriver får man ju själv bestämma.
Fått fokusera på skrivandet
Höglunds skrivande började som en hobby, något som hon ägnade sig åt på semestrar och helger. Men enligt henne är det inte det mest optimala sättet att skriva.
-Skriver du bara på helgerna tar det tid att hitta tillbaka in i berättelsen. Det bästa är att få skriva varje dag.
Och att få skriva varje dag är något som hon fått pröva på under den senaste tiden. Tack vare stipendier har hon kunnat vara skrivledig mellan april och mitten på augusti i år.
Guidar samhällsvetarna rätt
Sedan några veckor är hon tillbaka på jobbet som informationsspecialist vid ÅAB. De senaste två åren har hon jobbat med ett projekt om open access, men fungerar nu som informationsspecialist för samhällsvetenskaperna vid Åbo Akademi.
-Jag ser till att ämnena får den litteratur de behöver. I arbetet ingår samlingsvård och undervisning i referenshantering för de som skriver kandidat och pro gradu-avhandlingar. Hon validerar även forskningspublikationer.
Samhällsvetenskaper är ett bekant område för Höglund som själv är politices magister med folkrätt som huvudämne.
-Efter examen fick jag jobb vid Domvillan som vikarierande informatiker, men uppgifterna liknades vid en bibliotekaries. Efter vikariatet råkade det finnas en tjänst på ÅAB, så jag sökte den.
Likt många andra utvidgade Eva Höglund sin kompetens med hjälp av Öppna universitetets kurser i det som då kallades informationsförvaltning (idag: informationsvetenskap, reds.anm.).
Eva Höglund
Bor: I Uittamo i Åbo
Ålder: 54 år
Familj: Man och två barn, samt en Shetland sheepdog.
Jobbar som: Informationsspecialist vid Åbo Akademis bibliotek.
Fritidsintressen: Skriva, läsa och motionera.
Eva Höglund är inte den enda bibliotekarien som skriver böcker. I kommande nummer av Bibban kommer vi att bekanta oss med fler av dem.