Stovner, biblioteket i shoppingcentervimlet

25 bibliotekarier sitter bakom en gardin på trapporna som fungerar som läktare. Bibliotekschefen glider smidigt in i bibliotekssalen och närmar sig de högljudda tonåringarna. ”Kunde ni vara lite tystare medan jag presenterar biblioteket för våra gäster från Finland” frågar hon lugnt och vänligt. Pojkarna tystnar genast. Innan hon drar sig tillbaka, tackar chefen de unga bibliotekskunderna uppriktigt. “Tusen tack.” Gruppen håller sig tyst nästan till presentationens slut. 

Det är inte tyst annars heller i den nästan ett år gamla shoppingcenterfilialen. Lågmälda diskussioner och glada utrop från spelande barn hörs i salen. Men det finns också trevliga hörn med fåtöljer och soffor där folk läser koncentrerat.

Ensam eller i sällskap - det finns rum för alla i Stovner. 

Det månatliga besökarantalet har stigit från 8000 i de gamla lokalerna till 34000 i de nya. De generösa öppettiderna klockan 7–23 ökar siffrorna ytterligare. Personlig betjäning får man 5–9 timmar om dagen, beroende på veckodagen. Också utlåningen har ökat med 80 procent under det första året. 

Det månatliga besökarantalet har stigit från 8000 i de gamla lokalerna till 34000 i de nya.

Ökningen i statistiken är imponerande fastän såväl samlingarna, utlåningen som besöken i Oslo ligger på lägre nivå än i Finland. Mediebeståndet må vara mindre, men i Oslo satsar man stort på ändamålsenliga och trivsamma lokaler, innehåll och verksamhet som engagerar. Man anpassar biblioteket enligt område. 

Det som gör ett särskilt starkt intryck på besökare är den uppenbara entusiasmen hos personalen. Alla berättar med stolthet hur man har utvecklat och renoverat, i samråd med kunderna. Chefen för Stovner, Eli Sætre Follerås berättar att när de biblioteksanställda pratade med folk som rörde sig i shoppingcentret och frågade om de var biblioteksanvändare, svarade en del så klart nej. Ändå var några av dem på väg till biblioteket. Vad var det fråga om? Svararna identifierade sig inte som bibliotekskunder eftersom de använde datorerna. Biblioteket är till för läsare och låntagare, om du är ingendera, är du inte en biblioteksanvändare, lät resonemanget. Hur kan vi utvidga bilden och uppfattningen av biblioteken? 

Till livliga Stovner kommer också kunder som önskar mer stillsamma och tystare utrymmen. Eli Sætre Follerås konstaterar bestämt att inget bibliotek kan erbjuda allt för alla. Bibliotekets betydelse som rum för möten är viktigt. Inredningen, möblemanget, belysningen får folk att stanna längre.

Två gånger Tøyen 

Båda biblioteken i stadsdelen Tøyen, det allmänna biblioteket och Biblo för 10–15-åringar, är avslappnade och informella ställen. “Vi ville inte ha en designlobby som man ska klä ut sig för”, säger filialchefen Reinert Mithassel. Meningen var att undvika en institutionsliknande och steril atmosfär med “tråkiga katalogmöbler”. Reinert påpekar att personalens engagemang och entusiasm inte kommer fram om biblioteksutrymmena inte kommunicerar samma budskap. 

Oväntande inredningselement göder fantasin i Biblo Tøyen. 

I de ungas Biblo kan hyllorna lätt flyttas eftersom de hänger på takskenor och ser ut att sväva i luften. Klassificeringen och namnen på ämnesområden fick målgruppen själv vara med om att utveckla. Till och med bibliotekssystemet som används här är kodat av unga. De unga kunderna får fritt använda en scanner för att hitta rätt bland hyllorna. Vuxna har inget tillträde (förutom utanför öppettiderna). Den spännande inredningen som består av bilar, telefonkiosker, skidliftkabiner och skottkärror utvecklar barnens fantasi. Att gå till Biblo är någonting man ser fram emot i området. Alla 10-åringar får ett kort på posten där de önskas välkomna till Biblo. 

Biblioteken är designade utan att vara designbibliotek.

Det som gör att biblioteken i Oslo känns annorlunda är precis det som Reinert pratar om: Biblioteken är designade utan att vara designbibliotek. De är varma och mysiga, gemensamma utrymmen utan att vara institutioner. Inga lysrör, de högsta hyllorna längs väggarna, öppna ytor för människor. Utrymmen möbleras om enligt behov, ibland flera gånger i veckan; för små grupper, större evenemang, lugn samvaro. 

“Soap, soup, salvation” tvål, soppa och frälsning. Frälsningsarmens slogan passar biblioteken bra, tycker Reinert. Strategin är ändå den samma: när man lockat in folk att trivas i värmen kan man via prat, spel och tidningsläsande fortsätta till tredje fasen och frälsa användarna till böcker och läsning. För varje låntagare kommer det in fem övriga användare genom dörren. Och det är bra, konstaterar Reinert, biblioteket ska ju också vara en plats för dem som inte är vana eller bra läsare.

Furuset lugnar gemenskapen 

I Furuset bibliotek händer det från morgon till kväll. Vad Furuset har gemensamt med Tøyen är en stor andel människor med invandrarbakgrund, stora familjer och små lägenheter. Det finns behov av ett kravlöst, gemensamt ställe som bibliotek. 

Lunchgäster trivs längre i Fubiak. 

Namnet på huset, Fubiak, är en förkortning för dess innehåll: Furuset bibliotek och aktivitetshus. Personalen består av sakkunniga inom bibliotek, fritids- och ungdomsservice samt ett par frivilliga koordinatorer som ser till att verksamheten, klubbar, evenemang och möten arrangerade av frivilliga och föreningar löper på bästa sätt. Personal från skolor, socialtjänst, polis och Fubiak träffas regelbundet.

Det finns behov av ett kravlöst, gemensamt ställe som bibliotek.

Hela huset på två våningar har meröppet kl. 7–23. Chefen för Fubiak, Stine Greni, berättar att det nog förekom problem och oroligheter i början. Biblioteket anställde ett bevakningsföretag, men det fungerade inte alls i Furuset, de unga hade noll respekt för vakterna. Efter diskussioner kom man på en lösning som har visat sig bra: “trivselvakter” som känner både området och de unga som använder huset. En annan praktik som lugnat ner situationen är att huset fylls med folk och aktiviteter från morgon till kväll under meröppet-timmarna. 

Endast den största filialen Majorstuen har vakter också under morgontimmarna. Vakterna besöker Tøyen och Stovner-bib-lioteken mellan kl 19 och 23 och under helgen. I alla de andra meröppet-biblioteken kontrollerar vakterna vid stängningstiden klockan 23 att allt är i ordning. Hittills har det räckt.

Lokalsamhällets hjärta i Grünerløkka 

Oslo stads strategiska mål syns speciellt bra i biblioteket Grünerløkka. Här tänker man på klimatet och miljön, pratar om en socialt hållbar kommun och lika möjligheter för alla. Det lokala samhället betonas. 

Innan den krypande gentrifikationsprocessen började var Grünerløkka en fattig stadsdel där de unga inte mådde bra. Biblioteket började anställa unga med olika bakgrund för sina tillställningar vilket har också påverkat och ändrat den övriga personalen – till det bättre!

Här tänker man på klimatet och miljön, pratar om en socialt hållbar kommun och lika möjligheter för alla.

Bibliotekschefen Kenneth Korstad har, precis som kollegan Reinert Mithassel, teaterregissör och installationskonstnär, en bakgrund utanför biblioteken inom bildkonst och film. Det är kanske denna bakgrund som syns i deras sätt att skapa evenemang och synlighet för biblioteket. I Grünerløkka ordnas en festival för tecknade serier, ’makers market’ där de unga får sälja sina produkter samt konserter i bibliotekets black box-utrymme. Bibliotekets urban farming-projekt anställer unga som odlar grönsaker på gården och lagar mat av närproducerade produkter, som sedan avnjuts på grannskapsmiddagar på biblioteket eller ute på gården. Återvinning och återanvändning är viktiga teman. 

När man utvecklar biblioteket genom att engagera användarna är det avgörande att hitta eldsjälarna, säger Kenneth. Då blir resultatet ett bibliotek som liknar sina användare. Det har biblioteken i Oslo lyckats med. 

Text & bild: Päivi Jokitalo