Det kan vara lite svårt att hitta fram till barnavdelningen på Nordisk kulturkontakt i Helsingfors då den finns en bit bort från entrén. En dag satt Mikaela Wickström - bibliotekets specialbibliotekarie med ansvar för barnsamlingen - tillsammans med sina kollegor och funderade hur man lättare skulle få kunderna att hitta dit. Kanske kunde man sätta fotspår efter någon varelse som gått dit?
- I samma veva funderade jag på de böcker som nomineras till Nordiska rådets litteraturpris varje år, berättar Mikaela Wickström. Hur kunde vi få fler människor att läsa dem? Hur kan man få dem på Island att läsa den svenska eller finska boken trots att de kanske inte har språket?
Tanken väcktes om att utveckla pedagogiska material för att hjälpa lärare att hitta in i bokskogen.
- Har man ett pedagogiskt material och vet lite grann om handlingen så kan man alltid läsa en bilderbok. Om du kan titta på bilderna kan du alltid diskutera boken på en viss nivå. Där föddes idén till Den nordiska bokslukaren och förra året beviljades vi projektet.
Projektet har två delmål: dels att skapa det pedagogiska materialet som ska finnas på de nordiska språken (en del av materialen översätts även till färöiska, grönländska och nordsamiska), dels att hitta själva bokslukarfiguren - den som lämnat de där tassavtrycken som leder in till barnavdelningen. Nu är figuren funnen och tjugotvå material finns tillgängliga på en webbsida där vem som helst kan ladda ned dem och använda dem.
- Det som också är speciellt med projektet är att vår målgrupp inte är barn, berättar Mikaela Wickström. Vi går via de vuxna personerna, eftersom tolvåringar kanske inte läser så mycket bilderböcker på egen hand. Men har du en bibliotekarie eller vuxen där som kan leda ett samtal, så kan man diskutera böckerna på olika sätt. Sedan är det förstås så att med en treåring diskuterar du på ett sätt, medan du kan diskutera betydligt svårare saker med en tolvåring.
Mikaela hoppas att projektet kan hjälpa de vuxna pedagogerna att lämna sin bekvämlighetszon och våga prova på något nytt.
- De här böckerna innehåller mycket kultur och många kulturella markörer. Jag hoppas att en lärare kan få en wow-upplevelse och märka att man kan få ut något av att plocka fram en bok även om man själv inte förstår språket i den. Jag hoppas de märker att de kan få stöd av litteraturen när de undervisar om Norden.
- I skolböckerna står det ofta väldigt lite om exempelvis en samisk eller grönländsk vardag, men då kan man plocka fram en bilderbok och komplettera med. Trots att det är skönlitterära böcker kan man hitta mycket fakta i dem.
- Sedan hoppas jag också att vi kan inspirera till boksamtal. Alla som jobbar med barn och läsning vet ju att läsning är viktigt, men att det är ännu viktigare att sedan samtala om det man har läst. Det är då man lär sig empati och det är då man lär sig att lyssna på vad de andra säger, och även det är en viktig del av det här projektet.
En bieffekt Mikaela Wickström hoppas på är att intresset ska öka för att översätta barnböcker mellan de nordiska språken.
- Idag översätts det väldigt lite och det gör det svårt att närma sig exempelvis Island eller det finska Finland om man inte förstår språken. Det bästa vore om förlagen såg att här finns ett intresse och en marknad för fler översättningar. Det skulle vara ett viktigt steg på vägen för de nordiska länderna att närma sig varandra.
Den nordiska bokslukaren är ett treårigt läsprojekt finansierat av Nordiska ministerrådet med Mikaela Wickström som projektledare.