Denna gång undersökte vi hurdana förändringar det skett i bibliotekens personalstyrka sedan motsvarande utvärdering 2013. Bibliotekslagen som trädde i kraft 2017 ändrade kraftigt på behörighetsvillkoren, och därför ställde vi också frågor om personalens kompetens. Har personalen tillräcklig utbildning och yrkeskompetens och hur upprätthålls den?
Utvärderingen baserar sig på uppgifter i de allmänna bibliotekens statistikdatabas, en enkät som 95 procent av biblioteken svarade på, och övriga redogörelser. Som mål för en god personalstyrka använde vi samma nyckeltal som i förra utvärderingen, det som i undervisnings- och kulturministeriets kvalitetsrekommendation (2011) anges för en god servicenivå, det vill säga en personalstyrka på minst 0,8 årsverken/1000 invånare. En nivå som i praktiken har visat sig vara nog för att sköta de uppgifter som nämns i bibliotekslagen om biblioteket är välorganiserat och har ett gott ledarskap.
Enligt utvärderingen har personalstyrkan minskat både i absoluta tal och i förhållande till invånarantal jämfört med utvärderingen 2013. I absoluta tal med 6 procent och i förhållande till invånarantal så att bara 36 procent av biblioteken uppnår servicemålet mot 48 procent 2013. Förändringen visar en jämn nedgång.
Vi frågade biblioteken hur de uppskattar att personalen räcker till för uppgifterna i bibliotekslagen. Bäst räckte de till för traditionella uppgifter som att tillhandahålla en mångsidig och tidsenlig samling (84 %) och erbjuda tillgång till material, information och kulturellt innehåll (83 %), sämst till att främja en samhällelig och kulturell dialog (32 %). Till en sådan grundläggande uppgift som att främja läsning och litteratur ansåg bara vartannat bibliotek ha tillräckliga resurser (55 %).
Vi ställde enkätsvaren om resurserna bredvid svaren på frågan om hur kompetensen räcker till för motsvarande uppgifter. För varje uppgift räckte kompetensen bättre än personalresursen. Till exempel för att främja läsning och litteratur uppskattades kompetensen som 85 procent och för att främja en samhällelig och kulturell dialog som 40 procent. Det verkar som att det finns en del outnyttjad kompetens på biblioteken, kanske för att personalen är knapphändig, arbetstiden går åt till rutinuppgifter eller för att arbetsledningen är otydlig. Det är klart att till exempel läsfrämjande är en arbetsdryg (och viktig!) uppgift som kräver förberedelser och ständig uppdatering. Men när kunnandet och resurserna är i en sådan obalans finns det en risk för att en del av personalen upplever frustration över att inte ha möjlighet att använda sitt kunnande och därför också ett ointresse att uppdatera det.
Bibliotekens personalresurs är alltså otillräcklig i relation till bibliotekens uppgifter enligt bibliotekslagen. Det som är positivt är att personalens utbildningsnivå har stigit och deltagandet i kompetenshöjande fortbildning har ökat, troligtvis som ett resultat av de virtuella fortbildningarna. Automatiseringen och i vissa kommuner de meröppna biblioteken har minskat på rutinjobbet och personalen har kunnat fokusera mera på att utveckla verksamheten, tjänsterna och ett samarbete med skolor och övriga aktörer. Men meröppna bibliotek är ett tveeggat svärd ur personal- och kundserviceperspektiv. Vissa kommuner har sett dem som en sparåtgärd och minskat på personalen utan att ta hänsyn till bibliotekets hela tjänsteutbud och kraven i lagen.
Basserviceutvärderingen är tredelad. Förutom personalresurserna och kompetensen utvärderade vi ledarskapet. Det visade sig till exempel att bara två av tre bibliotek har chefer som uppfyller behörighetsvillkoren - i synnerhet i mindre kommuner har andelen minskat trots en betydande uppluckring i den nya bibliotekslagen. Till detta återkommer vi i olika sammanhang under hösten, bland annat i en tvåspråkig podcastserie där vi diskuterar resultaten och fenomenen kring dem.